Finnboda Varf

Vi gör oss av med lite saker då och då, åren går, och vi vet.

Jag sitter med ett tungt askfat i glas i mina händer, jag vrider och vänder på det. Kanten skiftar vackert i grålila, en liten skada i kanten. Vackert graverat Finnboda på motsatta sidan Varf,

Vänder och vrider på fatet, det syns att det varit flitigt använt. Den graverade propellern i botten är fin, symbolen för varvet.

Att ett askfat kan ge så många minnen. – Finnboda och varvet.

Min pappa som jobbade på varvet i ca 40 år, han som fått askfatet, troligen någon gåva när han varit där i ett visst antal år. För trogen tjänst…

Min man som också jobbade som kranmaskinist i flera år.

När jag var barn, bodde vi först i ”Skatvillan” som senare brann ner. Där bodde 8 familjer, fyra i varje uppgång. Ett rum och kök.

Framför huset, uppbyggt en mur och där fanns det land, en för varje lägenhet. Första landet som var blommande fint, var släktingar till pappa, Hjalmar och Julia och  de vuxna barnen, Jag kallade henne för faster Julia. Hon var en underbar person. Ett stöd för mig och pappa som levde ensamma. Faster Julias land var överfullt med vackra perenner.

Vårt land låg bredvid, jag minns att jag sådde Reseda, jag gillade doften då, när jag var 7- 8 år.

Vi hade även bersåer som låg som de vore inväxta i berget bakom landen. Lummigt runt om.

På den botre kortsidan av huset, hade en granne kaniner, många burar.  Så gick en stig över till Gäddviken, som vi traskade över till för att handla mjölk och grädde.

Grannens yngsta dotter blev min bästa vän.

Ännu ett minne, jag har fortfarande kvar efter sjuttio år ett bokmärke från henne.

Solvieg Alman - bokmärke -Lisa 1Solvieg Alman - bokmärke -Lisa 02  När jag ser det och upptäcker att det har stått LISA på baksidan av märket så kommer minnen om Lisa också. Min pappa skaffade också en kanin. En stor helvit kanin, som fick många små ungar. Han hade burarna vid ena sidan av den branta backen som gick upp till Skatvillan. Jag tyckte så mycket om Lisa och alla de små söta ungarna. Men pappa hade skaffat henne enbart för att vi skulle få tillskott med mat.

En söndagsmiddag serverades en av ungarna som vuxit upp och som jag haft i min famn och skött om. Jag kunde inte äta, jag bara grät.

Solvieg min vän, delade jag allt med, när vi gick promenader med hennes hund Puck så pratade vi och pratade om allt. Om kaninerna som skulle bli mat. Om hur svårt det var när den långvariga strejken var, det kändes av för oss barn också.

Vad jag minns av gåvor från varvet var, i julklapp fick vi barn raggsockor. Tänk så glad jag var för ett par nya raggsockor.

Varvet för för mig även nya fartyg som sjösattes, då fick vi barn i Vilans skola gå i trupp dit för att få vara med och se sjösättningen som var högtidlig.

Varvet var för mig också varvsporten, som jag stod utanför och sålde majblommor och de blindas blomma. Hur jag neg för de kraftfulla män som med  sina valkiga arbetshänder och köpte en liten blomma som de fäste på sina arbetskläder.

Jag minns också Luciafirande för de anställda och deras anhöriga på markan. Hur vi barn fick en påse med gott. Hur vi sprang runt. uppför och ned för trappan till omklädningsrum, hur stort det var för oss. Som flicka så mitt i springande när en man kom så stannade jag upp och neg, kände inte till namn på dem, men mångas utseende kände jag igen.

Idag så förstår jag, vilka arbetsmänniskor det var, de slet hårt för sin inkomst.

Jag vrider och vänder på askfatet, jag tittar också på pappas manchettknappar, och jag tänker på hur han gick tills sitt jobb i ur och skur, många gånger så dålig att han skulle behövt ligga hemma i en säng och vila. Jag tänker på dåtid. På rättigheter, möjligheter.

Vi flyttade till Finnberget senare, också arbetarbostäder, men en helt annan standard.

Jag hade ”många band” med Finnboda Varf, som idag bara är ett minne blott.

Nu ska jag ta bort de här sakerna, och kanske hamnar det hos någon som kan känna starkt för dem. Varven – En epok i vårt land.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Askfat  - Finnboda Varf OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Annonser

2 tankar om “Finnboda Varf

  1. Hej

    Sitter här med ett gammalt kavajmärke från Finnboda Varf och söker information på google. Snubblar då över din sida och undrar om du gjort dig av med dina saker från varvet. Mitt märke är numrerat och nog hade det varit kul att veta vem som burit det.

    Mvh P

    • Hej Per B
      Trevligt att du funderar över ditt märke. Någon har troligen burit det med stolthet. Vad jag tror är att många av de som arbetade på varvet var stolta yrkesmän. När en båt sjösattes så kändes det nog starkt inom varje man (skriver man, jag har inget minne av att jag såg någon kvinnlig arbetskraft där) som delaktig till att bygga en båt. Därför tror jag att ditt märke bars med stolhet.
      Jag har sålt både manchettknappar och askfat, de kom till samma plats. För mig kändes det bra, jag vet att pappas saker tas om hand.
      Känns så fint när jag läste om ditt kavajmärke, och att du funderar runt det.
      Önskar dig allt gott
      Margit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s